Hans Sundström

Jag har sett det på avstånd på olika håll och det är överallt lika förödande. Fysiskt våld inom hemmets väggar kan pågå i det tysta under lång tid. Grannar, vänner och arbetskamrater har ingen aning. För den som är utsatt för våld får det ofta långtgående följder.

Det skadar och förstör mer än man kan tänka sig. Den som är slagen gör – medvetet eller omedvetet – allt för att inte upprepa den situation som ledde till misshandeln. Ju oftare det händer, desto trängre blir livet när man ska försöka undvika mönster och situationer som tidigare har lett till våldssituationer. Det finns alltför många exempel på hem där kvinnan har blivit misshandlad och terroriserad av sin man när barnen har varit små, men det har fortsatt genom hela livet därför att den slagna ofta har stannat kvar i förhållandet. För ofta säger den slagna att hon älskar sin man och ofta säger hon att det är hennes fel att han slog. ”Han slog därför att jag gjorde något jag inte borde göra.” Ett liv i skräck för att göra fel och bli slagen igen. Men man drar sig för att anmäla. Och man drar sig för att bryta upp och gå.

Men vad händer med barnen som behöver växa upp i en sådan familj? Det sker kanske inte så ofta inför barnens ögon, men det sker oftast högljutt. Den som blir arg och aggressiv börjar ofta också höja rösten. Att sitta och kura på sitt rum och lyssna till det som pågår i en annan del av hemmet, hur påverkar det barn som växer upp? Hur går det för de barnen som vuxna?

Jag har själv ingen sådan erfarenhet, då jag fick växa upp i ett trygg och kärleksfull familj. Men jag har sett och hört hur andra har fått en jobbig start i livet därför att man har fått växa upp med en våldsam far och en hunsad och undergiven mor. Det skapar för många en osäkerhet och rädsla för att själv gå in i en tillitsfull relation. En osäkerhet som kan följa med i hela livet och göra det svårt att någonsin våga leva tillsammans med någon.

Vad är det som gör en del människor, otfast män, till så ondskefulla monster? I de flesta fall kan man se att det har funnits våld i deras uppväxt. Aggressivitet, stryk och andra våldsrelaterade bestraffningar blir det språk man lär sig. Våld föder våld. Fysisk överlägsenhet har blivit det man har lärt sig att lita till när man inte behärskar situationer i hemmet, när man sedan själv har bildat familj. Så sträcker sig våldet genom generationer! Och skapar så mycket lidande för så många. Den som växer upp med slag, hårda ord och kränkningar blir en osäker person som ofta inte klarar sig utan att slå sin livspartner och som genom det också förstör för sina barn som blir socialt handikappade och  otrygga. Dessutom – finns det något ynkligare än den som ger sig på en svagare part? Fegt! Lågt!

Våldsspiralen måste brytas så snart man ser det första tecknen. Den som blir slagen måste lämna den som slår. Det finns aldrig några förmildrande omständigheter eller ursäkter för våldet! Den som blir kvar skapar ett livslångt lidande för sig själv men också för barnen i ett våldsdrabbat hem.

Konflikter ska man lösa verbalt, aldrig aldrig aldrig med våld!