Hans Sundström

Kristdemokraterna är ett värdeorienterat parti, grundat på de goda värderingar som hela det västerländska samhället har växt fram ur. Partiets starkaste grenar är ”mjuka” frågor som till exempel äldrevården och en lika bra sjukvård oberoende av var du bor. Den viktigaste principen i kristdemokratisk ideologi är alla människors okränkbara människovärde, oberoende av nationalitet, hudfärg, kön, ålder, sexuell läggning, ekonomisk status eller annat som kan skilja människor åt. EU bildades för att garantera fred i Europa och byggdes upp på kristdemokratiska idéer.

Sverigedemokraterna har växt fram ur nazism och främlingsfientlighet. ”BSS” – ”Bevara Sverige Svenskt” har blivit Sverigedemokraterna. Deras bästa gren är och har alltid varit: ”Begränsa all invandring!” Det är ett nationalistiskt parti, med högerpopulistiska idéer. De gillar inte EU. Europas mest odemokratiska regim i Ungern är ett uttalat ideal för många Sverigedemokrater. Donald Trump hyllades av SD.

För mig är det omöjligt att förstå hur journalister och politiska kommentatorer buntar ihop Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna och påstår att det är snarlika partier. Moderaterna brukar då också hamna någonstans i närheten. Ett påstått högerblock.

Att Centerpartiet och Liberalerna i januari 2019 gick in i samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet genom den så kallade fyrpartiöverenskommelsen isolerade Kristdemokraterna och Moderaterna från det borgerliga samarbetet i Alliansen. Sverigedemokraterna hade växt och fått fler riksdagsmandat vilket skapade en jobbig parlamentarisk situation då C och L inte på något sätt ville riskera att vara beroende av SD för att skapa en ny alliansregering.

Så Centerpartiet och Liberalerna gick i koalition med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i fyrpartiuppgörelsen. Nu drygt två år senare är det strid inom L om detta. Ska man, eller ska man inte efter nästa val, acceptera att få igenom sin politik även om det skulle innebära ett passivt stöd i Riksdagen av SD? Annie Lööf har deklarerat en öppenhet för förnyat samarbete med Socialdemokraterna efter valet 2022.

Jag är själv inte särskilt entusiastisk över att den parlamentariska situationen har skapat ett beroende av Sverigedemokraterna för Kristdemokraterna och Moderaterna. Men det har visat sig att det går att hitta majoritet för en del frågor. Moderater och Kristdemokrater har med stöd av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna vunnit majoritet för egna frågor flera gånger. Det kan inte vara fel på något sätt, att få igenom sin egen politik, eller hur? Men andra partier måste stödja förslaget för att det ska få majoritet i riksdagen. Blir resultatet sämre om Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har röstat för KD-förslaget?

Vad är tillåtet i förhållande till SD – samtal, diskussioner eller förhandlingar? Jag skulle dra gränsen efter samtal och diskussioner. Inga förhandlingar. SD ska inte få ställa krav. De bör kunna vara nöjda med att en kommande regering med KD + M + (ev. L) är ett bättre alternativ att stödja än en vänsterregering ledd av Stefan Lövén. De som vill ha en S-ledd regering försöker på olika sätt skrämma med att SD kommer att få för stort inflytande. Om alternativen efter nästa val för SD kommer att vara att stödja en KD-M-L – regering eller inte och då släppa fram Lövén, vad skulle SD då välja? KD ska inte behöva lämna eftergifter för att kunna driva egen politik. Inte Moderaterna – eller Liberalerna – heller, för den delen.

Säg, är jag för ljusblå? Är det naivt att tro på ett passivt stöd från SD för en borgerlig regering? Det blev aldrig tillfälle att pröva det efter senaste valet. Det hade varit värt att undersöka då, men L och C valde fyrpartiuppgörelsen istället. Jag vill att det ska kunna testas efter nästa val.