Hans Sundström

Som alla ni trogna läsare av min blogg vet, har vi haft lite problem med hantverkare i samband med färdigställande av våra projekt för att fixa till vårt hus som vi köpte och flyttade in i för två år sedan. Det tog en hel del extra tid för oss och massor av extra energi för att på egen hand slutföra monteringen av köket. Men det har jag redan berättat om tidigare.

Det nylagda bambugolvet har också krävt en del egna justeringar. Det lades med början mot en lång och obruten linje från ytterdörren, mitt på långsidan av huset, till ett av kökets hörn i sydöstra hörnet av huset. Sedan grenar golvet ut sig, en del in i köket och en del i hallen/allrummet som fortsätter med en liten korridor vinkelrätt mot den andra långsidan. Inte alldeles enkelt att lägga om man inte har bra koll på vad man gör. Men å andra sidan är det ett lättlagt golv, som de flesta klickgolv. Men snickaren lämnade så pass stor springa mot väggarna som är längs med golvpankorna, så en golvlist inte kunde täcka gliporna. Under vinterhalvåret när luften är torrare, drog golvet ihop sig en aning så att gliporna mot vägg blev ännu större, samtidigt som det blev springor mellan golvbräder på ett par ställen där det inte gjorts tillräckliga urtag bland annat för rör till element. Så jag fick ägna en helg i vintras åt att lägga om delar av golvet för att justera glipor och springor. Enkelt att göra från ena sidan och ganska svårt från andra hållet på grund av klickkonstruktionen, men det gick riktigt bra även om det var tidsödande. Jag avslutade med att lägga en cirka två centimeter smal ribba mot den långa väggen för att fylla i den stora glipan. Plats finns i alla fall om golvet vill svälla lite i sommar. Så här såg det ut vid ytterväggen i närheten av entrédörren. Skon är där för att du ska kunna föreställa dig proportionerna.

Sent på hösten, det var nog i slutet av november, kom de för att montera ny garageport och skjutbara glaspartier på uterummets framsida. Samma snickare? Jo, det var uterummet och garageportbyte som vi hade avtalat från början, sedan hade golvläggning och köksmontering överenskommits efteråt. Så nu skulle de göra det de från början var anlitade för.

När glaspartierna hade monterats på uterummets framsida, märkte vi efter någon vecka när det regnade och blåste från väster, som det ofta gör, att regnvatten läckte in på golvet innanför glasdörrarna. Dessutom kärvade några av glaspartierna, när vi försökte öppna och stänga genom att skjuta dem sidledes i sina rännor. Vid regn rann regndroppar på glaset ner i rännorna som svämmade över så att en del vatten hamnade på insidan och blötte ner vårt golv. Så kan man ju inte ha det! Jag ringde såklart genast till byggfirmans chef, som kom för att inspektera. Vi kunde tillsammans konstatera att det saknades dränering nertill i konstruktionen. Han lovade skicka snickaren att ordna dränering och tätning. Han skulle också be honom att justera så att dörrpartierna inte skulle sitta fast. Under veckan fick vi problemen åtgärdade, för ett tag. Vid nästa regn blev det blött i alla fall, inte lika mycket, men på ena sidan. Och glaspartierna fortsatte att kärva. Så jag hörde av mig igen och beklagade mig. Snickaren kom en gång till och gjorde ett nytt försök att täta mot inträngande regn. Lite bättre blev det, men inte så helt bra som vi vill ha det. Och glaspartierna satt mer fast ibland och mindre ibland. Och snickaren kom för att försöka täta mot regn och justera så att glaspartierna inte satt fast. Men allt gjordes lite halvhjärtat, kändes det som. Det fortsatte att kärva och det fortsatte att bli blött åtminstone i ena hörnet.

När tålamodet tog helt slut mailade jag byggfirmans chef och trappade upp min vokabulär några snäpp jämfört med tidigare. Föreslog bland annat att vi skulle anlita en annan hantverkare för att fixa uterummet och sedan skicka fakturan till honom. Det fanns också en hög med byggavfall som legat flera månader och som vi hade påmint om ett par gånger. Nu påminde jag om den en vända till. Det tog bara ett par timmar, så fick jag svar med löfte om att snickaren skulle komma snarast möjligt. Redan på måndag morgon kom han och hämtade skräphögen. Och inom en vecka hade de monterat om glaspartierna, slipat ner några millimeter nertill och upptill för att få bort trycket som gjort att glaspartierna fastnat. Det är nu också så tätt nertill så att det ser ut att kunna stå emot regnväder. Äntligen ser det ut att vara så som det redan från början borde ha varit. Det har kostat en hel del irritation, uppgivenhet och massor av energi.

Varför ska man behöva ta till brösttoner för att få saker gjorda? Borde det inte kännas bättre även för byggfirman att göra rätt från början? Många som jag har pratat med vet ju vilket företag det handlar om. Om allt hade gjorts rätt hade vi varit mer nöjda och vi hade inte klagat inför vänner och bekanta. Vi kanske till och med skulle ha rekommenderat dem istället för att klaga och beklaga oss. Nu återstår bara puts på fasaden omkring nya garageporten, som byggmästaren har lovat att bjuda på som plåster på såren. Det ska bil så skönt att kunna lägga det här bakom oss och kunna ägna oss åt andra saker.