Hans Sundström

Första fredag-lördag i mars i år (2021) tog jag en resa till Tyskland för att hämta en bil. I Coronapandemi-tider rustad med medhavd mat, mackor, kaffe, vatten och frukt. Dessutom engångshandskar, handsprit och munskydd. Jag åkte ensam i hyrd biltransportbil.

Det var en intressant tur. Jag har inte varit särskilt mycket i Tyskland och av olika anledningar aldrig förr kört på Autobahn. Att ha en långsammare bil, som i det här fallet, gör att det är svårt att bedöma när man ska nå målet, särskilt då resan var riktigt lång. Jag skulle till en liten ort i sydvästra Tyskland, en bit sydväst om Köln. Det var omkring 96 mil enkel resa från NV Skåne plus färjan. Det tog också extra tid på grund av en del vägarbeten. Dessutom blev det nästan stopp vid två tillfällen på grund av bärgning efter olyckor. Inte så konstigt när jag färdades massor av mil längs sträckan. Man borde kanske alltid ta med det i beräkningen på så lång sträcka?

Jag åkte hemifrån klockan sex på fredag morgon. Vid niotiden var jag framme vid färjan i danska Rödby för att åka över till Puttgarden. Då smakade det fint med lite kaffe och ett par mackor! Sedan fortsatte jag söderöver i min takt. Ett par stopp för att tanka, gå på toaletten och äta medhavd lunch. Inga personkontakter utom kassörer bakom sina plexiglasskärmar som tog mot betalning när jag hade tankat.

De sista milen blev på lite mindre vägar, smalare och krokigare ju närmare målet jag kom. Samtidigt fick jag se solen gå ned. Vid omkring 19:30 kom jag till en liten pittoresk bergsby, Scheid. Jag skulle till adressen ”Auf dem Höchst. Så upp mot toppen bar det. Jag undrade, för där skulle en fin Alfa Romeo-verkstad finnas, som säljaren av bilen hade anlitat. Det var ju bara villor och en och annan bondgård. Men jag hittade snart säljaren som hade varit där och väntat under kvällen. Och bilen stod där. En Alfa-mekaniker som tidigare hade verksamhet i Köln hade flyttat till Scheid och inrett verkstadslokaler i en ekonomibyggnad vid sitt hus. https://alfa-michel.de/ Jag kunde konstatera att bilen som jag var ute efter – en Alfa GT 3,2 – var i mycket fint skick trots sina 17 år. Välskött och fräsch. Med undantag då för att en topplockspackning hade gått. Men det visste jag ju. Och priset var därefter.

Med gemensam problemlösning och frusna fingrar gick det bra för oss att vinscha upp bilen och surra fast den. Efter att ha gjort upp om betalning och överlämning av papper som tillhör bilen kunde jag börja åka tillbaka. Jag hade bokat ett hotell ungefär tre timmar väg norrut enligt GPS:en. Nu hade ju tidsschemat spruckit, så jag insåg ju att det skulle bli ganska sen ankomst till hotellet.

Att köra med den lastade bilen där bak gick bra i låga farter. Men när vägen blev lite rakare och bredare och jag ville köra förbi en långsam långtradare kände jag att farter över 90 km/t var i högsta laget. Det kändes slingrigt och ostabilt på grund av att tyngdpunkten var ganska hög och långt bak över bakhjulen. Så jag parkerade farthållaren på 85 km/t. Men så hände ett litet missöde som sinkade mig ytterligare till hotellet. Jag hörde att något skrapade och lät därbak, samtidigt som en långtradare som passerade tutade. Så jag stannade så fort det gick vid vägkanten. Höll bilen på att lossna, eller vad var det? En av uppkörningsramperna hade fallit ur sitt fack! Den måste jag ju bara ha! Jag fick gå ett par hundra meter bakåt innan jag hittade den liggande på vägkanten. Det var en sprint som skulle hålla rampen på plats som uppenbarligen inte hade fungerat. Det gick bra trots allt. Så väl att jag hörde oljudet och reagerade!

Jag kom rejält sent till hotellet, men hann ändå sova en ganska bra natt. Efter en rejäl och god frukost vid dukat bord (corona-anpassad) på lördag morgon bar det iväg igen. Lite efter klockan 18 var jag i Helsingborg där jag skulle lasta av bilen vid Befra Motor som ska åtgärda bilen innan registreringsbesiktning. Han som driver verkstaden kom och öppnade grindarna och hjälpte mig att lasta av. När jag satt på färjan ringde jag killen som jag hyrt transportbilen av och fick löfte att få lämna den åter på söndagen. Så jag var hemma innan 19:30 på lördag kväll. Det blev en del små strapatser under resan, men allt gick riktigt bra. Två mycket intensiva dagar och en rolig upplevelse!

Kunde jag efterleva Corona-restriktionerna? På hela resan träffade jag bara säljaren av bilen. Det blev mycket mindre exponering mot andra människor än när man går till ICA för att handla. För att vara säker på att få komma in i Danmark hade jag skaffat ett Covid-intyg som jag hade med.