Hans Sundström

Detta ska läsas som om det publicerades för sexmånader sedan (Det har legat som ett färdigt, men inte publicerat utkast):

Sedan snart 12 år har jag haft förmånen att jobba i ett sammanhang som hela tiden har växt och utvecklats. Arbetsuppgifterna ar växlat en del. Bolån har det handlat om hela tiden. Men även en del sparande , pensioner och försäkringar, de år jag jobbade som privatrådgivare, även om det även då till 85 procent var bolån. Ständigt ökande antal kunder, och fler och fler medarbetare. Från början var vi en inte så stor grupp, där alla kände alla ganska väl. Nu är det så många, så jag har inte koll på alla medarbetare som har kommit till på senare tid.

Det är roligt att jobba där det är tillväxt och positiv utveckling. Men det har många gånger varit hårt och slitsamt jobb också. Så här i efterhand kanjag se att jag vid ett par tillfällen har balanserat väldigt väldigt nära det som kallas att gå in i väggen, eller på finare språk utmattningsdepression. Men jag har klarat mig från att trilla över kanten. Och mitt i både slit och utveckling har jag känt mig trygg. Ett säkert jobb där jag, om jag själv vill och får vara frisk, kan jobba kvar så länge jag vill, tills jag själv tycker att det är dags att bli pensionär. Och till det tänker jag att det är det många år.

Men när verksamheten ökar så ökar också administrationen, som jag jobbar med nu. Och det sker inte bara här i Stockholm utan överallt i landet när det gäller företaget jag jobbar inom. En gemensam administration kan bli både billigare och effektivare. Det är vad en utredning har kommit fram till och beslut har fattats. Det som jag trodde var ett säkert jobb finns inte kvar efter den kommande sommaren. Vårt jobb kommer att utföras av en liknande men större enhet i Helsingborg.

Vad ska jag då göra? Det kommer att finnas jobb inom bolaget här i Stockholm, men det är inget jag vill göra. Och det är ju inte bara jag som är intresserad av de eventuella vakanser som kan komma upp inom den närmaste tiden. I Helsingborg, däremot, i den grupp som håller på att byggas upp, finns ett behov. Kanske man ska flytta då? Det har jag gjort många gånger förr i livet, så det kan jag väl göra igen. Jo, det är en stor apparat att flytta. Inget man gör bara genom att knäppa med fingrarna. Men det får jag skriva mer om sen.