Det senaste halvåret har allt – och jag lovar – allt – har handlat om att flytta. Förutom själva flytten från en plats till en annan att också bli van vid tanken på flytt och att planera – vad måste vi förbereda, vart ska vi flytta och hur vill vi bo? Flytta är ett stort steg - att bryta upp från allt det vi är vana vid och rör oss i, bostad, grannar, fritidsaktiviteter, vänner och arbetsplats. Och vardagsrutiner. Flytta till en ny plats för jobbets skull, hitta ny bra bostad, skapa en ny tillvaro.

Under senhösten mognade beslutet fram att ta steget och flytta. Tidpunkt för nya jobbet i Helsingborg sattes till 2 maj. Vi hade ett halvår på oss att förbereda oss. Lugnt. Så kändes det i början, innan årsskiftet. Men tiden har gått otroligt fort.

Vi behövde göra i ordning i vår lägenhet. Det har jag skrivit om tidigare. Samtidigt som vi satsade på att fixa lägenheten påbörjade bostadsrättsföreningen bytet av alla balkonger på huset. De nya balkongerna blev större och helt inglasade. Det var ganska väl tajmat.

Parallellt med det jobbet funderade vi mycket på var vi skulle leta ny bostad. Att det skulle bli villa en bit utanför Helsingborg var vi ganska snart på det klara med. Vi tittade och läste på om olika orter i Helsingborgs närhet, kollade på nätet vilka hus som fanns till salu och till vilka priser.  Och vi frågade folk med mer lokalkännedom än vad vi hade. Vi kom fram till att Åstorp kunde vara bra. Samhället ligger på sluttningen av Söderåsens norra ände. Jämfört med andra orter i närheten som ligger på slätten ger Åstorp ett trivsamt intryck. Lite småstadskaraktär med butikscentrum och torg. Och man kan åka pendeltåg till och från jobbet i Helsingborg. Pågatåg heter det i Skåne.

Vi förberedde mäklaren när balkongbytet började vara klart.  En fotograf kom och fotograferade. Vi kunde inte tro våra ögon när vi sedan såg bilderna i bostadspresentationen. Är det verkligen vi som bor i den där snygga lägenheten? Jo, men alla spår av vårt boende där hade plockats undan till fotograferingen!

Snart hade vi en köpare, som det skrevs överlåtelseavtal med. I samma skede hade vi avtalat om visningar av några hus i Åstorp en lördag-söndag i mars. Vi tittade på några villor i olika delar av samhället. Men resultatet av helgen blev att inget av de hus vi hade tittat på var så bra som vi önskade. Man inser snart att det man ser av en presentation på nätet inte alltid motsvarar verkligheten. Ett av de hus vi tittade på var riktigt bra. Trivsam planlösning, lagom stort och ganska bra skick. Och det såg bättre ut i verkligheten än på nätpresentationen. Men läget, precis framför en skola var inte det vi ville ha. Ett annat hus hade sett bra ut på nätet, men i verkligheten var nästan allt i huset halvgjort. Det saknades golv- och taklister, köket behövde förnyas omedelbart och i källaren var två utrymmen halvfärdigt kaklade. Nej, det var inte intressant. Inte till det priset. Och inte där.

Vi hade sett att det finns olika områden i Åstorp som gav olika känsla. Svårt att ta på vad, men vi såg snart att det bara fanns ett hus som vi ville ha. Och det fanns just då inte till salu. ??? Vadå, tänker du? Jo, vi hade sett ett hus på nätet i höstas, då vi hade börjat titta lite, innan flyttbeslutet hade mognat fram. Det var ett enplanhus, lagom stort, med fina trädgårdsbilder. Men så försvann det från bostadssidorna på nätet. Inför vårt Åstorpsbesök i mars frågade jag ändå mäklaren om det huset. Nej det är inte sålt, men i samråd med säljaren hade det tagits bort från nätannonsering av vissa anledningar, men skulle vara till salu igen från och med april, berättade hon. Så vi var förbi då i mars och såg på huset utvändigt. Och känslan där var något annat än på de andra ställena där vi hade tittat på hus. Vi promenerade i omrädet och kände att atmosfären just där var så mycket bättre. Direkt efter påsk åkte vi ner dit igen för att titta på det huset, livrädda för att bli besvikna när vi skulle se det invändigt. Vi tittade, gick runt i trädgården, gick in igen, diskuterade och frågade mäklaren om ett  och annat. Under eftermiddagen lämnade vi ett bud. som efter ett par dagar antogs av säljaren.

Nu har vi flyttat in. Vi hittade inte bara ett hus, utan ett nytt hem. Vi har pustat ut efter en intensiv flyttprocess och börjat planera för hur och vad vi ska göra för att huset ska bli ännu bättre och hålla många år till. Men mer om det senare.

Detta ska läsas som om det publicerades för sexmånader sedan (Det har legat som ett färdigt, men inte publicerat utkast):

Sedan snart 12 år har jag haft förmånen att jobba i ett sammanhang som hela tiden har växt och utvecklats. Arbetsuppgifterna ar växlat en del. Bolån har det handlat om hela tiden. Men även en del sparande , pensioner och försäkringar, de år jag jobbade som privatrådgivare, även om det även då till 85 procent var bolån. Ständigt ökande antal kunder, och fler och fler medarbetare. Från början var vi en inte så stor grupp, där alla kände alla ganska väl. Nu är det så många, så jag har inte koll på alla medarbetare som har kommit till på senare tid.

Det är roligt att jobba där det är tillväxt och positiv utveckling. Men det har många gånger varit hårt och slitsamt jobb också. Så här i efterhand kanjag se att jag vid ett par tillfällen har balanserat väldigt väldigt nära det som kallas att gå in i väggen, eller på finare språk utmattningsdepression. Men jag har klarat mig från att trilla över kanten. Och mitt i både slit och utveckling har jag känt mig trygg. Ett säkert jobb där jag, om jag själv vill och får vara frisk, kan jobba kvar så länge jag vill, tills jag själv tycker att det är dags att bli pensionär. Och till det tänker jag att det är det många år.

Men när verksamheten ökar så ökar också administrationen, som jag jobbar med nu. Och det sker inte bara här i Stockholm utan överallt i landet när det gäller företaget jag jobbar inom. En gemensam administration kan bli både billigare och effektivare. Det är vad en utredning har kommit fram till och beslut har fattats. Det som jag trodde var ett säkert jobb finns inte kvar efter den kommande sommaren. Vårt jobb kommer att utföras av en liknande men större enhet i Helsingborg.

Vad ska jag då göra? Det kommer att finnas jobb inom bolaget här i Stockholm, men det är inget jag vill göra. Och det är ju inte bara jag som är intresserad av de eventuella vakanser som kan komma upp inom den närmaste tiden. I Helsingborg, däremot, i den grupp som håller på att byggas upp, finns ett behov. Kanske man ska flytta då? Det har jag gjort många gånger förr i livet, så det kan jag väl göra igen. Jo, det är en stor apparat att flytta. Inget man gör bara genom att knäppa med fingrarna. Men det får jag skriva mer om sen.