Hans Sundström

Om jag ska räkna alla gånger jag har flyttat hittills i livet, blir det många många gånger. Det började med att jag som liten   följde med när mamma och pappa flyttade. Genom pappas jobb blev det några olika platser att växa upp på. Så jag kan inte peka på en enskild plats som har satt sin prägel på mig och som jag kan kalla min hemort eller hembygd. Möjligtvis kan jag säga att jag har mina rötter i Jörn i Norra Västerbotten. Därifrån kommer mina föräldrar och där har jag fortfarande en massa kusiner. Men där har jag bott bara tre år av min barndom. Huvuddelen av min skolgång blev i Stora Skedvi och Falun i Dalarna. Så kanske jag ska räkna mig som dalmas, även om det inte finns något i min dialekt som avslöjar det. Min mor bor i Falun och en av mina döttrar i Borlänge. Och mina bröder har bott hela sina vuxna liv i Dalarna.

Men jag har flyttat och flyttat och flyttat. Mitt första jobb var i Sundsvall. Sedan blev det vackra värmländska Sunne. Därifrån Falun, eller närmare bestämt fina byn Vika söder om Falun. Det var nog en tanke då att där skulle vi bo kvar.

Men så kom skillsmässa och arbetslöshet under det jobbiga 90-talet med den ruggigt djupa lågkonjunkturen, som också för mig blev en riktigt djup lågkonjuktur i livet.  Så blev det flytt till Stockholm för jobb precis innan milennieskiftet. Som för många som flyttar till Stockholm började jag med att bo i hyrestvåa i andra hand i ungefär ett år. Sedan hyrde jag  ett hus i Bålsta tillsammans med ett par andra gubbar som också var ensamstående. Under tiden hade jag träffat min nuvarande fru, som kom flyttande efter ett par år. Så då behövde vi en bostad för oss själva. Flytt igen, alltså. Från villan i Bålsta till bostadsrätt i Jakobsberg. Där bor vi fortfarande kvar – ja det är bara delvis sant – vi har flyttat en gång här också. Från en tvåa till en trea i samma hus. Och här hade jag trott att vi skulle bo kvar, åtminstone fram tills det är dags för pension.

Men nu blir det dags att flytta igen. Jobbet flyttar till Helsingborg. Då flyttar jag med, för jag vill fortsätta att jobba flera år till. Jag har ju rutin på att flytta, så det ska gå bra tror jag. Varför inte lägga till en ytterligare bostadsort innan jag blir för gammal? Och då i en landsända där jag aldrig hade trott att jag skulle  komma att bo. Ett nytt äventyr. Nya intryck.

Stockholm har fått sin tid. Jag har trivts med mycket här. Den vackra staden. Det stora utbudet av kulturella aktiviteter. Många fantastiskt fina utflyktsmål.

Men det ska bli skönt att slippa trängsel och stress i pendeltåg och tunnelbana på väg till och från jobbet. Det uppskruvade tempot. Och de sjukt höga bostadspriserna.

De goda vänner jag har fått här hoppas jag ska fortsätta att vara vänner även om avståndet växer.

Det blir till våren vi ska ta vårt pick och pack med oss till boende och jobb i en ny miljö i Helsingborg. Tankarna nu kretsar mycket kring hur bostadsmarkanden där i trakterna av Helsingborg ser ut. Och kring hur vi ska förbereda oss för flytt. Sälja bostadsrätten här. Hur mycket vi kan få för den kommer att styra vad vi kan köpa där. Det är också spännande.