15 januari, 2019

Pussel

Filed under: Vardagstankar — Hans Sundström @ 00:26

Nu har jag hunnit leva en och en halv månad som pensionär. Än så länge är jag alltså bara nybörjare. Det finns fortfarande en del saker som har väntat på att bli utförda, som har stått på akut-listan att göra. En del saker har klarats av och en del återstår. Så det där lugnet har inte infunnit sig riktigt än.

Fastän – jo – det är ju riktigt behagligt att slippa ställa klockan på lite innan halv sju på morgonen som gällde under veckodagarna innan. Nu kan jag sova tills jag vaknar och äta frukost i lugn och ro. Det är som lördags- eller söndagsmorgon varje dag. Inte dumt  alls, kan jag meddela! Och det känns inte stressande med allt det där som måste bli gjort. Det finns tid att städa bland alla papper på skrivbordet, eller att städa upp ordentligt i hobbyrummet och garaget. Och att montera dragkrok på bilen. Och det andra på den där listan.

Jag fick ett pussel av min bror och svägerska med anledning av att jag blev pensionär. De ville i all välmening ge mig något att göra så att jag inte skulle behöva bli sittande och ha det långsamt. Vi tog fram det där pusslet nu en dag. Och jag blev fast. Stod där vid bordet en hel kväll och vände på pusselbitar, sökte kantbitar och sorterade i färger och mönster. Hela förmiddagen dagen efteråt stod jag också där med pusslet. Från frukost tills det var dags för lunch. Förmiddagskaffet avnjöts vid pusslet. Normalt skulle det finnas tid för sådant bara en långhelg eller semester. Så skönt att ha tid och Inte behöva ha dåligt samvete för att det finns något annat viktigare som borde göras istället.

Så, visst, det går an att vara pensionär. Än så länge i alla fall.

Inga kommentarer »

Inga kommentarer ännu.

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URL

Lämna en kommentar