27 augusti, 2015

Fly för livet!

Filed under: Viktiga funderingar — Hans Sundström @ 21:33

Att fly från sitt hem, överge vänner och släktingar, lämna jobb, hus, alla ägodelar man inte kan ta med sig, snabbt packa väskorna och ge sig iväg mot en okänd framtid – vem gör så bara för att man är lycksökare?

Nu vill jag ha dig med i ett tankeexperiment:

Den politiska situationen har blivit ohållbar i Skandinavien. Vi kan inte längre leva trygga i vårt land, som vi har gjort så länge. Det kan vara ett av två (nästan) tänkbara scenarier:

  1. I en dyster framtid har Ryssland, efter att först ha lagt under sig en del av Ukraina, Estland, Lettland och Litauen även lagt under sig Finland. Nu har de också vänt sig mot vårt land. Hotet att de snart kommer tanks och skövlar din hemort är mycket påtagligt.
  2. Om ungefär tio år har Sverigdemokraterna nått egen majoritet i Riksdagen. Då släpptes allt fagert tal, de bruna skjortorna kom fram och regimen blev hårdare och hårdare. En totalitär nationalsocialistisk regering gör livet svårt att leva.

Jag är inte ute efter att på ett trovärdigt sätt beskriva ett framtida politiskt scenario. Det är mer intrressant att tänka på hur vi som invånare skulle agera.

Om du måste fly, hur skulle det gå till? Du måste lämna hemmet och försöka hitta en framkomlig resväg till en trygg plats. Det spelar stor roll om du har tid att planera flykten eller om du måste ge sig iväg hals över huvud. Hur är det med ekonomin? Vad kan omsättas i kontanter? För kontanter kommer att behövas! Sälja huset är nog inte att tänka på. Vem vill köpa i en sådan situation? Bostadsmarknaden är stendöd. Möbler och annat måste lämnas kvar då det är för skrymmmande att ta med sig. Någon flyttfirma som tar sig an flyktingar finns nog inte. Om arbetsplatsen finns kvar kanske den allra sista lönen snart har kommit in på kontot. Ta ut alla pengar som går att ta ut utan fördröjning! Glöm fonder och aktiedepå!

Kan du ta dig fram på vägarna? Kanske en bit på småvägar. Ockupationsmakten/nazimilisen har inte hunnit sätta ut vägspärrar överallt ännu. Om det går, försök byta till dig en skåpbil eller pick-up som du kan lasta med så mycket som möjligt av användbara saker. Åt vilket håll ska du åka? Är bilen fulltankad? Hur långt räcker en tank? Finns möjligheter att komma över bensin och diesel? Om du måste lämna landet – hur ska det gå till? Vilken väg är säkrast och vilket land kan du söka dig till? Var finns trygghet på kort och på lång sikt? Flyg är inte att tänka på – ockupationsmakten/regimen kontrollerar alla flyplatser. Sjövägen? Samma sak med hamnarna, de är ockuperade. Finns någon som har båt på en oövervakad kuststräcka som kan ta dig och de dina till England eller Tyskland? Har du tillräckligt med pengar för att få en säker båtfärd till en trygg situation? För det kommer att kosta! Hur mycket av säkerhet är du beredd att ge avkall på för att över huvud taget komma iväg? Hur stor del av de pengar du fått med dig är du beredd att betala?

Hur ser det ut med möjligheter att åka tillsammans med alla i familjen? Kanske nödvändigt att göra tuffa prioriteringar? Kanske det är möjligt att få plats för barnen på en hyggligt säker överfart, men själv får du ingen plats. Det kan vara enda lösningen. Förhoppningsvis kan ni återförenas senare.

I Syrien och i Södra Sudan är det idag betydligt värre situationer för massor av människor än vad vi kan tänka oss att det någonsin skulle kunna bli här. Min förhoppning med det här tankeexperimentet är att åtminstone någon ska kunna få lite förståelse för den verklighet som gör människor till flyktingar. Vi lever så väldigt trygga här i vår välordnade tillvaro, så det är svårt att tänka sig in i situationen för de flyktingar som kommer till oss.

16 augusti, 2015

Förlusten av en vän

Filed under: Vardagstankar — Hans Sundström @ 20:34

Dan-Olof dog i en mc-olycka i sommar. Jag har räknat honom som en av mina allra bästa vänner. Även om vi inte umgicks särskilt mycket de sista åren, lämnar han ett stort tomrum efter sig. Beskedet om hans hastiga bortgång kom på fredagseftermiddagen 24 juli, då vi var i full färd med att laga till en god middag hemma för att fira inledningen av tre veckors semester. Det blev en lite dämpad och dyster middag, även om det var gott och festligt på bordet.

FB_IMG_1439674107580

Jag träffade honom första gången på ett påskläger i Malung, jag tror att det var 1970. Vi var fortfarande tonåringar då. Men det var närmare tio år senare senare som vi blev kollegor och kompisar då jag började min tjänst i EFS i Fryksdalen i slutet av 1970-talet, ungefär samtidigt som Dan-Olof började jobba som musikkonsulent i EFS Värmland och Närke. I drygt 30 år har han bott med sin familj i Sunne där han lika länge har jobbat som musiklärare. Då jag bodde i Sunne i 10 år fram till 1988, umgicks vi ganska mycket. Vi hade gemensamma intressen i bilar och motorcyklar. Och musik. Det gick inte att undvika musiken där Dan-Olof var med.

Även efter att jag flyttat från Sunne har vi behållit kontakten. Vi har träffats någon gång per år. Det blev en tradition att Dan-Olof, hans svåger Bosse och jag åkte till Drammen där det i början av oktober var EM-deltävling i rally-cross. Det här var något av de första åren på 1980-talet och fortsatte så länge rally-crosstävlingarna arrangerades där i Drammen. När det tog slut på 1990-talet beslöt vi att fortsätta ses varje år i september, då STCC hade säsongsfinal på Mantorp. Nu är det slut även med det. Mina kompisar har då föreslagit att vi åker till Höljes i norra Värmland – nu igen för att se på rally-cross. Dan-Olof och Bosse var där i sommar, men jag gav mig inte tid, då det fortfarande fanns mycket att göra hemma med slutförandet av husrenovering. Men nästa år, då ska jag… Jag har grämt mig så mycket efter att jag fick dödsbudet. Varför tog jag mig inte ledigt för att åka upp dit? Varför?!

Det var alltid roligt i Dan-Olofs sällskap. Han var nästan alltid glad och positiv. Leendet fanns där som oftast. Och han hade så mycket idéer om saker man kunde tillverka eller förbättra, eller ändra på. Hans roliga klurigheter fick man ofta höra om. Han hade också tid att lyssna när det var jobbigt. Jag var deprimerad och hade det ganska tufft ett tag då vi bodde i Sunne. De långpromenader vi hade då betydde mycket för mig. Jag fick sätta ord på det jobbiga och svåra och jag hade någon som lyssnade på mig. Han hade ett stort hjärta!

Jag tror att de som är musiker ofta är väldigt intelligenta. Musikutövande engagerar båda hjärnhalvorna samtidigt. Det stimulerar tankeverksamhet och kreativitet. Tror jag. Jag kanske har fel. Men det stämde så bra på Dan-Olof. Han hade ofta mycket på gång, var alltid i farten. Men ändå såg han ut att ha tid för allt och alla. Och han var helgjuten, rejäl och rakryggad. Någon man kunde lita på.

Min sista semesterdag var det begravning i Sunne. När vi kom till Sunne kyrka ett par minuter innan det skulle börja, var kyrkan fullsatt. Och det är ingen liten kyrka. Det var mer än 400 personer på begravningen. Jag har aldrig varit med om dess like! Men det var fint och stämningsfullt, massor med fin sång och musik framförd av Dan-Olofs kolleger från Kulturskolan.

Nästa sommar när det är rally-cross i Höljes kommer inte Dan-Olof att var med. Jag kommer ofta på mig med att skjuta upp saker. Måste först bli klar med det eller det projektet – sen ska det bli av. Någon som känner igen sig? När ska livet levas om man hela tiden skjuter upp det till att levas någon gång senare? Det är så man missar tillfällen som aldrig kommer igen. Och vi vet inte hur morgondagen ser ut. Man kan inte ta något för givet!

Dan-Olofs dotter Jenny skrev den här vackra dikten om sin käre far:

Har du en snickeriverkstad  i din himmel, du Gud?
Där pappa kan hyvla och svarva?
Har du tänger och tvingar och borrar och plugg?
Har du brädor och skivor och bitar?
Har du sandpapper och fogsvansar och skruvdragare och slip?
Har du stämjärn och träklubba och bandsåg?
Har du trä så det räcker för allt han tänkt ut?
För hans ständigt skapande händer?

Har du saker att meka med i din himmel, du Gud?
Så pappa får fixa och dona?
Har du lödkolv och tenn och avbitartång?
Har du kontaktlim och najtråd och kabel?
Har du plats för lådor för allt som kan vara bra att ha?
Alla skruvar och muttrar och pryttlar?
Har du verktyg så det räcker för allt som han kan?
Varianter för alla tänkbara lägen?

Har du konsertsal och musikrum i din himmel, du Gud?
Där pappa kan spela och sjunga?
Har du fioler och basar och gitarrer och trummor?
Har du nyckelharpor och pianon och mandoliner?
Har du förstärkare och mikar och förlängningssladd?
Har du dator och notprogram och mixer?
Har du instrument så det räcker för hela hans musikalitet?
Toner för alla hans melodier?

Har du människor där i din himmel , du Gud,
som pappa känner och älskar?
Har du fäder och mostrar och  kamrater och kollegor
som gått före genom himmelens portar?
Har du barn och vuxna och föräldrar och elever
och människor av alla slag att lära känna?
Har du folk så det räcker för all hans omtänksamhet?
För hans stora och älskande hjärta?

Och har du frid? Frid för all tid och evighet?

Har du allt det i din himmel, du Gud,
då vet jag att pappa är hemma.
                                                         Jenny Melander