16 april, 2012

Lika och olika

Filed under: Viktiga funderingar — Hans Sundström @ 22:05

Jag gick i söndagsskola när jag var barn. En sång som sjöngs där var ”Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord. Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt…” Det här var innan det fanns TV i varje hem och färg-TV var ännu längre borta i framtiden. Så jag hade aldrig sett människor med annan hudfärg annat än på bild i någon tidskrift och aldrig  i verkligheten. Men vi frågade och pratade mycket hemma om de röda, gula, svarta och vita. ”Vita”, det skulle vara vi själva, men jag tyckte nog att vi hellre var skära än vita. Det var fascinerande för en liten kille att tänka på de röda indianerna, de gula kineserna och de svarta afrikanerna. Och redan då slogs det fast i min omgivning, hemma och i söndagsskolan, att Jesus älskar alla barnen oberoende av hudfärg, med andra ord: Alla är lika viktiga, det finns inga som är sämre eller bättre.

Lite senare i min uppväxt läste jag en del böcker om indianer och vita. Där var oftast hjälten en ”vit”. Från då, i 10-11-års åldern,  kommer jag också ihåg en lärobok i biologi i skolan som beskrev olika människotyper i både text och bild. Bilderna visade skillnader i form på huvudet och på en del typiska kännetecken hos olika människoraser. Den nordiska, ariska rasen framhölls som ideal. Man skulle vara lång, blond och blåögd. Det här var nog i tredje eller fjärde klass och det var i början av 1960-talet. Tänk, att mer än femton år efter 1945 fanns det fortfarande läroböcker i den svenska skolan som framställde olika människoraser som bättre och sämre! Brrr! Jag ryser när jag tänker på det nu i efterhand. Skrämmande! Söndagsskolan var bättre!

Jag tror att den där sången från söndagsskolan har haft betydelse för min övertygelse att alla människor har lika stort värde. I sin förlängning handlar den också om andra skillnader på människor än hudfärgen. Man är inte mer värd om man är duktig, snabb, frisk, rolig, populär eller snygg. Den som  stammar, har bipolär sjukdom eller aspbergers syndrom – skulle den vara mindre värd än de med mindre uppenbara avvikelser från det perfekta? Är det inte så att vi alla på något sätt avviker från normen? En del gör det mer uppenbart och andra mindre. Finns det någon som är perfekt? Tror inte det! Vad är avvikande i så hög grad att det inte kan tolereras?

För mig har ”Jesus älskar alla barnen” blivit en sång om alla olikheter, inte bara om hudfärg.  Den sydafrikanske biskopen Desmond Tutu är en fantastisk person som sagt och gjort många bra saker. Han uttryckte andemeningen i den här söndagskolsången på annat sätt:

”Jag kan inte för mitt liv föreställa mig att Gud skulle säga `Jag vill straffa dig för att du är svart. Du borde ha varit vit; Jag vill straffa dig för att du är en kvinna. Du borde ha varit en man; Jag vill straffa dig för att du är homosexuell. Du borde ha varit heterosexuell.´ Jag kan inte för mitt liv tänka mig att det är så Gud ser på saker.” Biskop Desmond Tutu

12 april, 2012

Garaget

Filed under: Bilar — Hans Sundström @ 21:56

Garaget är ett viktigt utrymme i anslutning till bostaden. Om man har bil, förståss. Tycker jag. Men garaget är bra inte bara för bilförvaring utan också för förvaring av verktyg och redskap, skidor och cyklar och mycket annat. Man ser ibland hur villaägares garage med tiden blir fyllda av cyklar, hammokar, gamla badkar och massor av annat, så att garaget degraderas till att bli ett förråd med garageport.

Att ha garage brukar höra till villaägandets fördelar. Men jag har garage, trots att jag bor i ett flerfamiljshus. Vår förträffliga bostadsrättsförening har ett antal garage för uthyrning till de som har stått några år i kö. Det är inte dumt! Där har jag en gammal bil som jag hoppas en gång ska vara färdigrenoverad. Där finns också massor av andra saker, trots att det är ett begränsat utrymme. Jag har en arbetsbänk och några gamla köksskåp på väggen längst in. Garaget fungerar också som hushållets verkstad. Här fixas cyklarna till när de behöver service. Hit ska köksstolarna och lägenhetens dörrar när de ska målas om. Jag bytte till sommardäck på bilen idag. Det gjordes vid garaget, där jag har domkraft och andra verktyg. Och där förvaras sommar- respektive vinterhjulen när de inte används. Det är ett varmgarage, så det går bra att hålla till där även på vintern. En begränsning dock, förutom av väggar och tak, är att det finns en lägenhet rakt ovanför garaget. Så kompressorn eller vinkelslipen – eller annat som låter mycket – kan inte användas riktigt när som helst. Bra grannrelationer känns också viktigt!

Jag brukar ibland roa mig med att titta på Hemnet. En populär surfsysselsättning har jag förstått. Man kan ju drömma! Jag tittar efter villor med bra garage. Och förvånas över hur många bostadsbeskrivningar inte ens upplyser om hur det är med garage, car-port eller parkeringsplats. Och nämner man att det finns garage är det sällsynt att man informerar om ifall det är varmbonat eller inte. Skärp er där! ni fastighetsmäklare. I mitt planerande för ålderdomen efter karriärens slut, finns konkreta funderingar på att hitta ett bra, varmbonat och rymligt garage med tillhörande bostadshus. När jag så småningom blir pensionär kommer vi att söka oss bort från Stockholms dyra närhet där villapriserna är sanslöst höga, för att hitta en bra bostad (förlåt garage!) på någon annan ort där man får boende till sansat pris. Det brukar ju vara en rörele åt andra hållet, från villan man bott i stor del av livet till lägenhet på ålderns höst. Mina planer är motsatt riktning, från lägenhet till villa med garage. Det är där- i garaget – jag ser mig finnas på dagarna när jag är gammal. Mer gammal än nu. Bara jag får ha förmånen att vara frisk. Mitt alternativ till att mata duvor i parken.

2 april, 2012

Sjunga i kör

Filed under: Hälsa och friskvård,Vardagstankar — Hans Sundström @ 21:25

Sjunga i kör är roligt! Och det är många som som tycker så. Man räknar med att det finns 600 000 körsångare i vårt lilla land. Det är alltså en ganska stor folkrörelse. De flesta körerna finns i kyrkliga sammanhang. Och det är där jag har hittat de körer som jag har sjungit – och just nu sjunger i.

Viksjö Motettkör heter ”min” kör. Vad är en motettkör? Det lär vara så att motett är en av de allra äldsta kompositionsformerna av flerstämmig körmusik a capella. Rötterna för motetten sträcker sig ända tillbaka till 1200-talet. Motetten har oftast andliga texter. ”A capella” betyder som du kanske vet ”utan ackompanjemang”.

Jag sjunger i tenorstämman i en kör bestående av omkring 20 personer. Som i de flesta körer är det fler damer än herrar. Varför är det så? Det behövs nog i och för sig fler personer i damstämmorna, eftersom basar och tenorer har starkare röster, men om det är bara två tenorer, som i vårt fall just nu, blir det lite för sårbart. Fler tenorkolleger gör att det också är lättare att sjunga, eftersom man har bra stöd av varandra i stämman. Jag är beroende av att ha bra stöd när jag sjunger. Om jag blir ensam i min stämma på en övning blir det riktigt svårt. Det är annars ganska hög nivå på mina körkolleger. Många är riktigt duktiga. Som min tenorkollega. Han är riktigt värdefull att ha i närheten som stöd! Och vi har en bra körledare, vilket är avgörande för att hela kören ska dra åt samma håll och så att alla gemensamt låter bra.

Varför offrar man en kväll i veckan på körövning, när man har mycket annat att hinna med och ofta är trött på kvällen efter jobbet? Det är nånting som gör att jag inte väljer bort kören för att få mer tid över till annat, då tid faktiskt känns som en bristvara. Det är roligt att sjunga. Intressant att utöva musik i en form, där man använder sin egen kropp som instrument. Främst då stämbanden – men man lär sig snart att det också handlar om andning, stödet från diafragman, tonernas resonans i munhålan och mycket mer. Att uppleva hur fin musik växer fram när vi har körövning är en häftig upplevelse! Ibland när vi får någon ny musik framför oss, som ingen eller nästan ingen har provat på förr, som dessutom är lite avancerad och har svåra harmonier, kan det kännas omöjligt att det ska kunna bli något bra. Men sedan, när man har jobbat och jobbat – och jobbat – börjar det så småningom låta som musik. Och det är häftigt!

En del av tjusningen med körsång är att man är en del i något större tillsammans med andra. Det beror inte bara på mig om kören ska låta bra. Men jag kan heller inte strunta i hur jag låter om kören ska låta bra! Jag måste anpassa mig och jag måste fullgöra min del av den musik som skapas gemensamt. Och alla ska sträva åt det håll som körledaren vill att vi ska till. Vi ska gemensamt frasera av text och ton på vissa ställen, sjunga våra s-ljud och andra ljudliga konsonanter på exakt samma ställe och hålla ton, så att vi inte sjunker i tonläge. Lätt hänt när man sjunger a capella! Det krävs disciplin!

Det finns körer för alla! Man måste inte vara väldigt duktig för att platsa i en kör. Det finns körer som tar emot dig, om du vill sjunga! Viksjö Motettkör, där jag sjunger, har ambitioner att hålla en hög musikalisk nivå, även om alla är amatörer. Det är väl på gränsen att jag platsar, men det är också roligt med utmaningar och att försöka nå högt satta mål. Som med mycket annat. Försöker man inte, så blir det inget. Det behövs förresten fler gubbar i Viksjö Motettkör! Först och främst tenorer, men även basar.

Våga prova på körsång och upptäck hur fantastiskt roligt det är!