Hans Sundström

Så blev man då pensionär. En ny tillvaro efter att ha jobbat sedan jag var 24. Jag tänker inte titta bakåt på karriären. Hellre tittar jag framåt. Jag vill också försöka att inte upprepa mig för mycket om det fina med att vara pensionär. Hoppas på överseende om jag ändå blir lite tjatig!

Ingen brådska. Lugnt. Och ändå finns tid att hinna med saker som det förr var svårt att hinna med, då man bara hade vardagskvällarna efter jobbet och helgerna att hinna de där projekten. Huset, trädgården, bilen – och den gamla Alfan i garaget. Nu kan man ta det lugnt och ändå ha en rimlig chans att hinna med att beta av en del av de där viktiga sakerna på att göra-listan. Det fanns en gammal trevlig blå bänk i ett hörn av trädgården när vi köpte huset som vi bor i. Den var gammal och i ganska dåligt skick, så vi fick kasta bort den. Men nu har jag gjort en ny likadan bänk som ska komma ut i trädgården när det bli vår. Den gamla Alfa Romeo 2000 GTV -72 som står nedplockad ska också ägnas tid och uppmärksamhet framöver. Lätt att göra sånt när man har tid.

De där lockande sista minuten-resorna finns det ju nu en bättre chans att ta vara på. Innan kändes det inte ens värt att titta närmare på erbjudandena, då det sällan var läge att ta semester med kort varsel. Nu har jag långledigt, så läget är ett helt annat.

En sak kom jag att tänka på tidigare idag. Jag anar en förkylning. Kanske jag är sjuk imorgon? Men nu behöver jag inte sjukanmäla mig till någon. Det är inte som när man blir sjuk under semestern att man sjukskriver sig och skjuter upp sin semester det antal dagar man varit sjuk. Den här långsemestern är så definitiv. Det här är After Work på riktigt.