Hans Sundström

Under de pågående regeringsförhandlingarna har det uppstått en skiljelinje mellan partier i den borgerliga Alliansen. Centerpartiet och Liberalerna har hävdat att de inte på något sätt vill vara beroende av Sverigedemokraterna i en regeringsbildning, medan Nya Moderaterna och Kristdemokraterna har velat prova om det skulle gå att bilda en regering som har passivt stöd av SD. Inga förhandlingar har skett med SD, men SD har sagt sig vilja stödja en regering med Ulf Kristersson förutsatt att budgeten skulle innehålla sänkta utgifter för invandring. Nu är de utgifterna lägre i de budgetar som läggs fram – inte för att tillmötesgå SD utan för att prognosen för flyktingmottagande är lägre nu än de sista åren.

Sverigedemokraterna har isolerats och stått utanför koalitioner både lokalt och i riksdagen. Men har det skett en förändring i vissa kommuner där de i samarbete med Nya Moderaterna och på ett par ställen även med Kristdemokraterna nått nya positioner. Och för bara ett par dagar sedan gav Jimmie Åkesson uttryck för sin dröm om ett nytt högerblock bestående av SD, M och KD.

Jimmie Åkesson må drömma och många betraktare kanske tycker att det verkar vara en rimlig tanke. Men jag ser ett viktigt ideologiskt hinder, som många betraktare inte verkar se.

För kristdemokraterna är ett okränkbart människovärde den mest centrala tanken. En människa har sitt värde oberoende av härkomst, religion, ekonomisk status, ålder, hälsa, kön och allt annat som skiljer människor åt. Dessutom är människors beroende av tillhörighet till gemenskaper av olika slag centralt i det som kallas ”Personalism” som är grunden i Kristdemokratisk ideologi. Att ta emot och erbjuda gemenskap utan att göra skillnad på människor – det är på riktigt ett kristdemokratiskt handlingssätt.

Sverigedemokraterna vill däremot definiera vilka som är svenskar och vad som är svenskt. De som inte passar in i deras svenskdefinition är inte önskvärda och de som lever på ett ”osvenskt” sätt är likaledes sådana som SD inte vill ska finnas i Sverige.

Redan i detta stupar varje försök att påstå att SD och KD ligger varandra nära. Idéerna är oförenliga.  SD sätter upp gränser och utesluter människor som inte passar dem.

Detta att SD på ett så grundläggande sätt gör skillnad på människor skiljer dem från övriga riksdagspartier. Jag tror att det är farligt att göra så. Vem eller vilka ska definiera vem och vad som är svenskt? Fundera lite mer på det, så kanske du kan förstå att Sverigedemokraterna är ett farligt parti. Vi behöver inte upprepa den sanningen att SD faktiskt har nazistiska rötter. Deras sorterande av människor har tydliga fascistiska drag. De må drömma om koalitioner på högerkanten men de bör isoleras just för att de tar på sig att gradera människovärde utifrån hudfärg, härkomst, religion, kön och annat.

Alla människor har samma okränkbara värde, påstår jag som kristdemokrat. Därför vill jag inte se någon koalition mellan KD och SD, vare sig i kommun, region eller i riksdagen.

Här är det värt att påpeka att vare sig M eller KD har förhandlat med SD i försöken att bilda en Alliansregering. Ulf Kristersson fick inte ens möjligheter att prova om det skulle vara möjligt att få stöd i riksdagen utan anpassning till SD. Det är inte att flirta med SD och ännu mindre att liera sig med SD. Det är i sig vällovligt att L och C har markerat avståndet till SD. Men genom det har de omöjliggjort bildande av en Alliansregering och som det ser ut, bildande av en regering över huvud taget. Är det värt att med detta driva oss till ett extra-val?

Det blev två diskussioner här. En om den oförenliga skillnaden på Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas grundläggande tankar. Den andra om regeringsförhandlingarna och min åsikt att Centerpartiet och Liberalerna genom sina ståndpunkter har låst möjligheterna för regeringsbildning. Går de här diskussionerna att förena? Jo. Det skulle ha funnits möjligheter till en ny Alliansregering, med Alliansens politik (inte SD-politik!) om C och L hade klivit på tåget. Om SD i den situationen skulle ha ställt krav, hade det blivit en annan situation, men det blev ju aldrig prövat.

Och kom ihåg! En högerkoalition mellan M, KD och SD kommer aldrig att bli verklighet. Det ideologiska avståndet mellan SD:s fascistiska utsorteringsidéer och KD:s hävdande av det ovillkorliga människovärdet kommer att göra detta omöjligt, tror jag.