30 augusti, 2012

Tro på Gud – hur dumt är det?

Filed under: Viktiga funderingar — Hans Sundström @ 18:03

Jag tror på Gud. För mig enklare och mer självklart än att vara medveten ateist. Men jag tror inte på alla våra bilder och föreställningar om Gud. Är det inte så att många förväxlar tron på Gud med en tro på den bild av Gud man har fått med sig från någonstans.

Om Gud verkligen är Gud, så kan man inte inrymma honom i våra referensramar och föreställningar om hur och vem Gud är. Den Gud jag tror på är större än att han kan beskrivas med mänskliga ord och bildföreställningar.

Många som tror på Gud, såväl kristna, judar som muslimer, är bokstavstroende. Den heliga skriften, Bibeln eller Koranen, är helig på det sättet att Gud har styrt de som har skrivit, så att man anser att varje enskilt ord är direktinspirerat av Gud. För de som tänker så, trängs föreställningen av Gud in i de beskrivningar som står i skriften. Och det betyder att alla enskilda tankar, bud och förbud som står i den heliga skriften ska, måste, följas, för det har Gud sagt.

Problemet är bara att det går inte att följa allt. Det är så många regler och bud som inte är möjliga att lyda, därför att de hör hemma i den tid när texten skrevs och i ett samhälle som inte alls ser ut som vårt nutida. Men vem ska kunna avgöra vad som är mer Guds ord eller inte så viktigt? Så det blir lite godtyckligt – ”Att kvinnans ska tiga i församlingen” är fortfarande ett  viktigt Guds-ord för kvinnoprästmotståndare. Och de bibelställen som stämplar homosexualitet som synd hålls fram av bokstavstroende som  odiskutabelt bud direkt från Gud. Och det är typiskt – fundamentalism är ofta grogrund för konfrontation, hat och konflikter.

Men de som hävdar de här buden har massor av andra regler och bud som väljs bort. Hur kan en bokstavstroende veta att de regler som man tillämpar och följer är de rätta och att man inte har missat något av det som i varje bokstav förutsätts vara Guds ord? Det blir en liten gudsbild inträngd i texter som, när det gäller Bibeln, finns i 66 olika böcker skrivna under en lång tidsperiod utan att det fanns en projektledare som planerat och lagt upp arbetet på förhand. Flera hundra år efter att den senaste boken av de 66 blev färdigskriven, samlades kyrkliga ledare för att fastställa vilka böcker som skulle ingå i Bibeln och vilka som inte skulle vara med där. Därför tycker jag att vi behöver lite större ödmjukhet inför detta. Det blir så sårbart om man är bokstavstroende. Och den Gud man då tror på blir en liten och ganska ynklig Gud därför att den begränsas så mycket av mänskliga ord och tankegångar.

En del av bokstavstron kommer till uttryck i den omöjliga ”Kreationismen” som omfattas av en del kristna speciellt i USA. De tror på fullt allvar att vår värld skapades enligt beskrivningen i skapelseberättelen i 1 Moseboken, på sju dagar. De ifrågasätter det mesta som barn får lära i skolan om naturvetenskap. Kreationism är ren och skär idioti! För mig är det mycket större och mer fantastiskt, att tro att Gud har skapat universum och att det har skett och fortsätter att ske genom en fortgående utveckling. Det är en omätligt stor Gud som står bakom detta! Gud har skapat världen och han har en mening med sin skapelse. Så våra liv är inte meningslösa! Och det som Gud har skapat får vi inte förstöra genom giftspridning och rovdrift på tillgångar.

En sak till, som gäller begränsande bokstavstro eller en friare men starkare tro: Den som hävdar att bibelns ord till varje bokstav är Guds ofelbara ord till oss, kommer ofta i försvarsställning emot kritik och ifrågasättanden. Och det är ofta svårt att på ett intellektuellt godtagbart sätt försvara fundamentalistiska ståndpunkter. Om man frigör sig från bokstavstron och låter Gud få vara större, då upptäcker man snart att Gud klarar av att utstå kritik och ifrågasättanden! En Gud som tillåts vara obegränsat stor och inte bara en förminskande, trång bild av Gud.

Jag har en kristen tro på Gud. Det innebär att Kristus och korset spelar en central roll. Det handlar om att det är för Kristus skull jag får räkna med att Gud godtar mig. Det finns ingen grund att våga lita på att Gud tar emot mig om jag har gjort övervägande rätt och bra saker, eller åtminstone försökt göra så gott jag kan efter mina förutsättningar. Vem vågar lita på det? Paulus var en klok och förnuftigt resonerande person som har skrivit många brev som finns i Nya Testamentet. Men när han skriver om försoningen genom Kristus och om korset, då beskriver han det som en galenskap, för det här kan inte beskrivas och inte heller accepteras utifrån förnuft eller klokhet. Men hellre då den idiotin än kreationismens tokigheter!